Vår fantasi är kanske vår största resurs. Människans förmåga till att skapa saker – för skapandets skull – skiljer oss från övriga djur som vi delar denna planet med. För övriga djur skapar på grund av en anledning. Oftast handlar det om att använda verktyg för att kunna jaga eller att inre ett attraktivt bo för att optimera chanserna till att få föra generna vidare.

Vi människor kan som sagt helt enkelt bara… pyssla.

Från konsument till producent

För oss kan skapandet därför vara meditativt, terapeutiskt eller bara utvecklande. Att sitta och höra klicket av magnetiska kulor i ett metallpussell kan vara en upplevelse i sig. Att man samtidigt skapar något med dessa kulor kan i sin tur vara en separat upplevelse. Allt är helt upp till individen.

Det intressanta är sedan hur vi ser på varandras skapande. Vem har till exempel inte lyssnat på en låt för att få energi, tröst eller sina känslor bekräftade? Genom skapandet, och konsten, så når vi varandra utan att någonsin ens behövts ha träffats. 

Somliga skulle argumentera för att det därför är viktigt att man väljer sin konst väl. För precis som vi inte skulle vilja ha en destruktiv person i våra liv vill vi kanske inte ha destruktiv konst i våra liv.
Eller?

Vad man än tycker om det sistnämnda så är det alltid värt att reflektera över vad det är som vi släpper in genom vår integritetsbarriär. Speciellt i dessa tider då våra skärmar möjliggör hyperkommunikation. Vi kan fylla våra hjärnor med boskap och åsikter dygnet runt med vilt främmande avsändare.

Det gäller därför att kanske reflektera över hur man sållar vilka som man släpper in i sitt huvud – och hur den nya tekniken gärna gör oss till konsumenter istället för producenter. 

Trots allt har vi alla fått en kreativ kraft, hur den än må komma till uttryck. Använd den!